Nu har Wilmer hittat på en hel del igen. Det nyaste av Wilmers ideer är troféhögar.
Det började med att han blev väldigt betagen i vår tik. När jag kom hem från jobbet hade han samlat ihop alla vår tiks täcken och kläder och samlat dem i en fin hög i soffan. Antagligen hade han legat där och sovit. Kärleken till vår tik svalnade dock och han kom på att det ändå är matte som är bäst. Så nästa troféhög betod av mina kläder, mina smutsiga kläder... Men inte ens mina använda underkläder kan slå nästa troféhög. Idag hade Wilmer nämligen hittat den ultimata skatten. Kattbajs. Men att äta kattbajset borta vid lådan är inte bekvämt nog. Nej, utan han bar bort det till sin trofésoffa och la sig där för att i lugn och ro avnjuta dagens fångst...På vår vita, fluffiga, mjuka filt.
Det var en Wilmer historia, men denna veckan har Wilmer varit väldigt upptagen.
Igår hittade han på en något väldigt äckligt. Min lillebror satt i soffan och petade på sin blå, halvlösa stortånagel som satt som i en tråd. Äckligt. Jag lämnar rummet. Ett litet rasslande talar snart om att tånageln ramlat till golvet. Strax följs ljudet av ett ivrigt krasande....Wilmer har tagit sig an nageln och tuggar nådigt. Men nageln är svårtuggad även för en hund. Han spottar ut den och jag ber min bror ta bort den. Det slutade i alla fall med att Wilmer åter började tugga på nageln och till slut svalde. På kvällen spyr han upp den i min mammas säng. Väldigt hundigt av honom.
Idag. Idag var det åter igen vardagslydnad. Wilmer gör verkligen framsteg och jag måste säga att jag är stolt över honom. Vi arbetade med hundarna lösa idag och övade var för sig inkallning. Två hundar stack och levde rövare. Wilmer blev inspirerad men stack inte till dem. Istället springer han ett ärevarv runt mig. Men så får han sladd och vurpar. Han får gräsfläckar på huvudet och på frambenen. När jag slutat skratta tar jag upp hans tvättbjörn ur fickan och plötsligt är jag super intressant igen.
