“If you pick up a starving dog and make him prosperous he will not bite you. This is the principal difference between a dog and man.”
― Mark Twain
Idag har Wilmer varit ute i det fina vädret, hjälpt till att måla klart tavlan vi skulle ge mormor i födelsedags present och cyklat bort till mormor.
Min mormor tycker att djur alltid har rätt. Hon kan knappt svälja om det sitter en hund med stora, bedjande chokladögon och frågar efter en smakbit vid middagen. Nu var det så att jag och mormor precis ätit och jag höll på att spänna ut ramen till hennes tavla. Plötsligt kommer Wilmer med sin speciella plastskål, som han ibland fått provsmaka i, och går fram med den till mormor. Han håller fram skålen och stirrar uppmanande på burken med mandlar. Helt bedårande tycker mormor och kan inte låta bli att skänka en smula i Wilmers tiggskål. Han är väldigt charmerande när han hämtar sin skål för att tigga, eller han var i alla fall det i början. Hemma har han en metall skål som kräver lite finess och skrapande med tassen för att få upp. Det ljudet har börjat bli en aning irriterande.
Saker som fortfarande är väldigt charmerande är när han tar ut soporna, bär hem tidningen eller plockar upp det man tappat. Wilmer själv vet mycket väl hur söt han är och inget i den här världen är gratis, du måste betala - leversnitt eller ben går dock bra.
